Utställning / Exhibition: True Stories

The Mystery of Pierce Brosnan, by Johan Wilén

 

2 februari – 26 februari 2012

Medverkande konstnärer: Johan Wilén, Magdalena Dziurlikowska och Rasmus Albertsen.

Bry dig inte om att du ljuger när du skriver, sanningen berättar du ändå -är något som författaren Slas lär ha sagt och utgör utgångspunkten för Global Talks utställning True Stories. En utställning om berättande, sanning och dualitet.

Utställningen åtföljs varje torsdag av ett parallellt kvällsprogram:

Opening February 2nd. 5-11 pm

Participating artists are Johan Wilén, Magdalena Dziurlikowska and Rasmus Albertsen

Never mind if you’re lying when you write, you tell the truth anyhow. Starting with a ruff quote from the Swedish author Slas, Global Talks new show True Stories concerns storytelling, truth and duality.

The exhibition will be on show until February 26th followed by an evening program:

True Stories 

Bry dig inte om att du ljuger när du skriver, sanningen berättar du ändå –är ett citat av Slas vi fick för oss att vi läst i Nils Claessons bok Blåbärsmaskinen. Det står inte så. Men det står något liknande på sida 33.

Meningen som vi aldrig läst var i varje fall så inspirerande att det kändes synd att inte göra en utställning med den som utgångspunkt. Meningen säger mycket om berättande.

De deltagande konstnärerna fanns i våra tankar sedan tidigare, men med citatet som inte är ett citat av Slas blev de så självklart sammankopplade. Det ska erkännas att utställningen är mest på intuition. Men intuition kan vara än mer pålitlig när man rör sig i en tankevärld som lätt blir abstrakt.

Utställningen True Stories berör ämnen som sanning, berättande och dualitet.

Johan Wilén har i sitt videoverk The Mystery of Pierce Brosnan utgått från en dröm. Pierce Brosnan har i ett kritiskt läge av sitt liv genomgått en identitetssplittring. Istället för att försonas med sig själv har det uppstått en dubbelgångare som gradvis tar över den ursprungliga Brosnans liv. Den Pierce Brosnan vi ser idag är således, enligt drömmen och berättelsen, inte den äkta.

Rasmus Albertsen arbetar precis som Johan Wilén med hittat fotomaterial. Men Rasmus Albertsen har i Distress Discomfort istället valt att utgå från enbart en scen, nämligen öppningsscenen i filmen Happiness. I originalfilmen sitter en man och en kvinna som håller på att gå ifrån varandra. I Rasmus version har kvinnan klippts bort så enbart en fördubblad version av mannen finns kvar. Kanske är de tvillingar, eller kanske är det två upplagor av en och samma person. I varje fall är det två helt lika karaktärer. Männen har ett tydligt ansträngt förhållande till varandra och det gråts, grälas och skrattas i deras samtal. Samtalet uppvisar något allmängiltigt i människans tankar och förhållningssätt till sig själv, ambivalenta känslor (av hat och kärlek) till sin egen person.

Till skillnad från de övriga konstnärerna gör Magdalena Dziurlikowska till synes självbiografiska filmer där hon själv har huvudrollen. I videon My Secret Life spelar hon till och med två roller. En karaktär i röd klänning där hon utmärker sig som självsäker och målinriktad. En annan karaktär iklädd blå klänning som inte verkar vara varken särskilt nöjd med sin tillvaro eller veta vad hon vill. Om de är systrar eller två sidor av samma person får vi inte veta, men deras vägar korsas gång på gång.

Det är ju självklart rätt romantiskt att säga att det inte går att ljuga, kanske till och med självupptaget. Men med ett psykologiskt perspektiv blir ju alla konstnärliga handlingar väldigt självutlämnande, en grundförutsättning för att verkligen nå fram till någon.

Utställningen True Stories presenterar en syn på berättandet som något dualistiskt och starkt sammankopplat med det undermedvetna. Om varje tolkning av en berättelse är en spegelbild av tolkaren, och därför unik, kan man inte heller göra anspråk på att någon tolkning är den rätta.

En sägen sägs ofta ha en låg sanningshalt men ett stort värde då den reflekterar flydda tiders värderingar och normer. Kanske är det även så med berättelser. Oavsett vad vi säger så förmedlar vi en sanning som speglar aspekter av det mänskliga psyket som delas av många, både på och utöver den individuella nivån.

Eller som Kant sa, historiska berättelser utan analys är tomma, medan historiska analyser utan berättelsen är blinda.

 

-Henrik Ekesiöö & Elsa Ekesiöö Thambert