Nu på torsdag 10 maj gästar fysikern Jens Tellefsen Global Talks och pratar om universums ursprung och framtid. Det är också sista chansen att se utställningen Tiden.Döden. Välkommen!

Program Torsdag 10 maj:
19.00 Utställning öppnar
20-21 Föreläsning: Universum och Tiden av Jens Tellefsen
21-23 Utställningen öppen

Universum och Tiden

Förr i tiden utgick man utifrån Bibelns utsago att världen var några tusen år gammal. Idag vet vi att hela universum är si så där 13.7 miljarder år gammalt. En avsevärd ålder, men inte oändlig!

I sin föreläsning Universum och Tiden kommer Jens Tellefsen, fysiker på KTH, att till ackompanjemang av fantastiska overheadbilder berätta om hur universum kom till och hur vi idag vet detta med stor säkerhet.

Jens Tellefsen är universitetslektor i fysik vid Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm och även vice ordförande i Sällskapet för Parapsykologisk Forskning.

—

As part of the exhibition Tiden.Döden we present a talk by physicist Jens Tellefsen on the universe’s origin and future.

Jens Tellefsen is a lecturer in physics at the Royal Institute of Technology in Stockholm and also vice chairman of the Society for the ParaPsychological Research.

—

Läs mer om utställningen / Read more about Tiden.Döden...

Medverkande konstnärer / Participating artists: Åsa Ersmark, Mikael Goralski, Mikko Kuorinki, Milja Viita och Josef Daagarsson.

Torsdag 26 april

Tiden.Döden. som högläsning

Global Talks arrangerar en kväll med högläsning. Lyssna till utdrag från valda skönlitterära verk som ger utställningen Tiden.Döden. nya perspektiv.

Elsa Ekesiöö Thambert – läser ur Döden och Pingvinen av Andrej Kurkov
Joakim Forsgren – läser ur Första kärleken av Samuel Beckett
Åsa Ersmark – läser ur Alla agenter anropas av Tom McCarthy
Viktoria Günes – Läser ur En ny jord av Eckhart Tolle
John Huntington – Läser ur Stjärndagböckerna av Stanislaw Lem

—

Global Talks organizes an evening of reading aloud. Listen to excerpts from selected literature that gives the exhibition Tiden.Döden. new perspectives. 

—

Läs mer om utställningen / Read more about Tiden.Döden. 

Medverkande konstnärer / Participating artists: Åsa Ersmark, Mikael Goralski, Mikko Kuorinki, Milja Viita och Josef Daagarsson.

Torsdag 12 april

Mikael Goralski

Sundbyberg’s most famous Darth Vader impersonator 

Proudly Presents

Nigeria‘sfirst sci-fi movie

ALIEN ATTACK by Jeta Amata

Introduction: Ola Hermanson, Department of Neuroscience, Karolinska Institutet

—

The 25th planet of the Cyrus Solar System, Vega is in danger, the 800yrs old Queen Mother is dying, afflicted by a disease we know as brain cancer. She has but a short time to live unless the part affected can be replaced. A select group of Aliens have been sent to earth to capture and bring back the part Affected-Medulla to be replaced and transplanted to the Queen Mother. It has taken them 4,5 light years to get here, now they have finally arrived.

Läs mer om utställningen Tiden.Döden. här.

Medverkande konstnärer: Åsa Ersmark, Mikael Goralski, Mikko Kuorinki, Milja Viita och Josef Daagarsson.

En ovanifrån belyst stol vars skugga bildar en döskalle, Mikael Goralski (2006)

Vernissage torsdag 29 mars, kl. 17-23

Medverkande konstnärer: Åsa Ersmark, Mikael Goralski, Mikko Kuorinki, Josef Daagarsson och Milja Viita.

“Ingen vet när skuggan faller och livet är inget problem, som kan lösas genom att man dividerar ljuset med mörkret och dagarna med nätterna, utan en oberäknelig resa mellan två platser som icke finns. Jag kan till exempel gå på stranden och plötsligt känna evighetens fruktansvärda utmaning mot min existens i havets ständiga rörelse och vindens ständiga flykt. Vad blir då tiden annat än en tröst för att intet mänskligt kan äga bestånd – och vilken usel tröst som endast gör schweizare rika!” -Stig Dagerman ur Vårt behov av tröst, Husmodern nr 13 1952

Tiden.Döden. kopplar det närliggande med det universella och det eftertänksamma med det djärva genom att uppmärksamma två monumentala begrepp som står i oskiljaktig förbindelse. Utställningen kan ses som en förlikningsprocess med dessa livets förutsättningar och ständiga följeslagare. Med fokus på oss som fortfarande är i livet upptar den vår tid och för oss något närmare slutet.

Utställningen pågår t.o.m. 10 maj och åtföljs av ett parallellt program på torsdagskvällar:

• 29/3 Vernissage
• 12/4 Performance och filmvisning: Alien Attack
• 19/4 Filmvisning
• 26/4 Tiden.Döden. som högläsning
• 10/5 Föreläsning: Universum och Tiden av Jens Tellefsen

—

Tiden.Döden. (Time.Death.) 

Opening Thursday March 29, 5-11 pm

Participating artists: Åsa Ersmark, Mikael Goralski, Mikko Kuorinki, Josef Daagarsson and Milja Viita

The exhibition connects the mundane to the universal, and the thoughtful with the bold by drawing attention to two inseparable monumental concepts. The exhibition can be viewed as a conciliation process with these conditions and constant companions of life.

Evening program:

• 29/3 Opening
• 12/4 Performance and screening: Alien Attack
• 19/4 Film screening
• 26/4 Read aloud
• 10/5 Talk/Lecture: Universe and Time by Jens Tellefsen

Torsdag 15 mars 2012

Live på Global Talks:

ESTROBOSCORPIO

”Redan från början var det tydligt att den omedelbara smärtan skulle bli lika ljuv som påtaglig. En veritabel molotov cocktail på ditt jävla mingelparty, OK?”

—-

ESTROBOSCORPIO is clattering drum machines, fuzz bass, MS20-noise, howling distorted vocals, over-driven organ, flashing strobes and screeching feedback. Hypnotic krautrock is mixed with industrial noise and visceral punk energy.

Lots of music in a short time, songs that make pop musicians jealous expressed with an attitude that would provoke even the dirtiest punks. (Krautrock STHLM)

www.myspace.com/estroboscorpio

Torsdag 16/2 visar vi Theodor Forsbecks senaste fanzine Sideshow Bobba.

Theodor a.k.a. ZNIRBIZ har under de senaste åren kontinuerligt arbetat med serier och berättande bilder i A5 format. Själv beskriver han det som scener ur verklighetens andra sida. Vissa berättelser löper i tema medan andra vandrar fritt.

Fanzinen visas inom ramen för pågående utställning True Stories.

Torsdag 16 feb. 19-23
19-21 utställningen True Stories öppen och presentation av fanzinet Sideshow Bobba.
21-23 musik & bar, Arvid Wretman spelar skivor

Torsdag 9 februari kl 21.00
Söndag 26 februari kl 16.00

I anslutning till vår utställning True Stories visar Global Talks filmen La Nuit de L’Homme av konstnären François Bucher.

(english follows)

—-

La Nuit de L´Homme
François Bucher (2011)
1 h 45 min

1988 vaknar en kvinna upp efter att ha blivit kliniskt dödförklarad. Efter händelsen hör hon röster och en ande vid namn Samuel talar genom henne. Omvärlden identifierar henne som ett medium.
Samuel kungör ett uppdrag att rädda världen innan år 2012. Uppdraget innefattar bland annat att gräva upp Cheops mumie, skaparen av Cheops-pyramiden, och att hitta en man som ska befinna sig i ett heligt berg i Peru, Severiano Olivares, vars minnen från ett tidigare liv gällande pyramidens konstruktion efterfrågas. Allt för att rädda mänskligheten från en redan påbörjad cykel av förstörelse.
Man kan också berätta historien på ett annat sätt. En man, uppfylld av sin nyfunna spiritualitet efter en shamansk ceremoni i Colombia, bestämmer sig för att porträttera en mystisk historia som innefattar en egendomlig grupp i Polen på uppdrag att rädda jorden. Alla signaler som borde väcka tvivel låter han passera på sin resa in i en ny esoterisk värld. Men tvivel och tro är de verkliga frågorna som står på spel, och återkoppling är den rätta titeln på det spel han har dragits in i.

François Bucher

François Bucher kommer från Cali i Colombia och bor och arbetar idag i Berlin och Bogotá. Efter sin examen i film vid The School of the Art Institute i Chicago tilldelades han stipendium vid Whitney Independent Study Program i New York.
Buchers arbete och forskning spänner mellan vida intressen och media men med ett speciellt fokus på etiska och estetiska frågor relaterade till film- och tv-mediet. Hans texter har de senaste åren publicerats i flera teoriböcker och tidskrifter, däribland Saving the Image, Art after Film, In The Poem About Love you Don’t Write The Word Love, The Journal of Visual Culture, Estudios Visuales, E-flux Journal och Valdez Magazine (redaktör).
François Bucher har medverkat i utställningar och filmvisningar över hela världen, bland annat på Tate Britain, Oberhausen Film Festival, Whitney Museum ISP, New York Video Festival at Lincoln Center, Rotterdam Film Festival, Bard College Center for Curatorial Studies, Argos Arts, Brussels, Film Museum, Brussels, Arsenal, Berlin, Kunsthalle, Budapest, Momentum, Nordic Biennial,00 Prague Biennial 03, 05, Werkleitz Biennial, 06, Tessaloniki Biennial 07, Mercosul Biennial 09, Haus Der Kulturen Der Welt, Documenta, XII Magazine Project, Museo Reina Sofia, Santa Monica Art Museum, LA, Stanton Museum, Houston, MUSAC – Museo Contemporáneo de Castilla y León.

Mer om utställningen True Stories här.

—-

La Nuit de L´Homme

A woman survives a clinical death in 1988 and wakes up hearing voices in her head. Samuel, a spirit, has started to speak through her. People identify her as a medium. Samuel proclaims a mission to save the world before the year 2012. The entity’s name soon changes from Samuel to EN KI, a Sumerian God who claims to be the father of the human race. The mission is under way: to dig up the mummy of Cheops, the builder of the Great Pyramid, and to find a man in a holy mountain in Peru, Severiano Olivares, who needs to remember something, from a former incarnation, about the construction of the Pyramid in Egypt. All this must be accomplished in time to save humanity from a recurring cycle of destruction that has already begun.
There is another way to tell the story. A man, excited by his spiritual awakening – following a shamanic ceremony in Colombia – decides to portray a mysterious story involving a certain group in Poland: a so-called mission to save the earth. He is keen on erring on the side of doubt  at every step of his adventures within a newly discovered esoteric world.

But doubt and belief are the very issue at play, feedback being the real name of the game that he has become involved in.

Chronique d’un Film (2011)

François Bucher

François Bucher is an artist from Cali, Colombia living and working in Berlin and Bogotá.  Bucher graduated with a Masters in Film from The School of the Art Institute of Chicago and was awarded a fellowship at the Whitney Independent Study Program, New York. His work and research spans a wide range of interests and media, focusing specifically on problems relating to the ethical and esthetic questions posed by the mediums of cinema and television.

Bucher has been active as writer for theory books and journals - Saving the Image, Art after Film, In The Poem About Love you Don’t Write The Word Love, The Journal of Visual Culture, Estudios Visuales, E-flux Journal, Valdez Magazine (founding editor) amongst others – over the past years as well as being invited to give lectures in seminars and symposia reflecting on issues relating to the image in contemporary culture: LABoral, Gijón, CENDEAC, Murcia, University of East Anglia, Norwich, United Nations Plaza, Berlin, Universidad Nacional, Bogotá.

Bucher’s work has been exhibited and screened internationally in venues including, Tate Britain, Oberhausen Film Festival, Whitney Museum ISP, New York Video Festival at Lincoln Center, Rotterdam Film Festival, Bard College Center for Curatorial Studies, Argos Arts, Brussels, Film Museum, Brussels, Arsenal, Berlin, Kunsthalle, Budapest, Momentum, Nordic Biennial,00 Prague Biennial 03, 05, Werkleitz Biennial, 06, Tessaloniki Biennial 07, Mercosul Biennial 09, Haus Der Kulturen Der Welt, Documenta, XII Magazine Project, Museo Reina Sofia, Santa Monica Art Museum, LA, Stanton Museum, Houston, MUSAC – Museo Contemporáneo de Castilla y León.

His work has been awarded several prizes, amongst them, the first prize at VideoEx, 2003, Zurich; The Prize of the Jury in Videolisboa, Lisbon, 2003, First prize at Premio a la Videocreación Iberoamericana, Museo de Arte Contemporaneo de Castilla y Leon, MUSAC, 2004, the Werkleitz Award 2004 in Transmediale, Berlin, a Director’s Citation at the Black Maria Film Festival, 2004 and the second prize at Fair Play, Berlin, 2007. He was twice nominated for the New Media Fellowship of the Rockefeller Foundation, 2005 and 2007. He is a recipient of The New York City Media Arts Grant of The Jerome Foundation, 2000 which enabled the creation of the video White Balance (to think is to forget differences).  In 2009 he was awarded the Grant from Cajasol in Andalucía.

Bucher is also working as Guest Professor at the Academy of Fine Art in Umeå, Sweden.

More about the exhibition True Stories here..

The Mystery of Pierce Brosnan, by Johan Wilén

2 februari – 26 februari 2012

Medverkande konstnärer: Johan Wilén, Magdalena Dziurlikowska och Rasmus Albertsen.

Bry dig inte om att du ljuger när du skriver, sanningen berättar du ändå -är något som författaren Slas lär ha sagt och utgör utgångspunkten för Global Talks utställning True Stories. En utställning om berättande, sanning och dualitet.

Utställningen åtföljs varje torsdag av ett parallellt kvällsprogram:

• 2/2 Vernissage
• 9/2 Filmvisning La Nuit de L’Homme av François Bucher
• 16/2 Fanzine release
• 23/2 Öppet samtal med medverkande konstnärer
• 25-26/2 Helgöppet!
• 26/2 Filmvisning La Nuit de L’Homme av François Bucher

—

Opening February 2nd. 5-11 pm

Participating artists are Johan Wilén, Magdalena Dziurlikowska and Rasmus Albertsen

Never mind if you’re lying when you write, you tell the truth anyhow. Starting with a ruff quote from the Swedish author Slas, Global Talks new show True Stories concerns storytelling, truth and duality.

The exhibition will be on show until February 26th followed by an evening program:

• 2/2 Opening
• 9/2 Screening of La Nuit de L’Homme by François Bucher
• 16/2 Fanzine release
• 23/2 Artist talk
• 25-26/2 Exhibition open over weekend!
• 26/2 Screening of La Nuit de L’Homme by François Bucher

—

True Stories 

Bry dig inte om att du ljuger när du skriver, sanningen berättar du ändå –är ett citat av Slas vi fick för oss att vi läst i Nils Claessons bok Blåbärsmaskinen. Det står inte så. Men det står något liknande på sida 33.

Meningen som vi aldrig läst var i varje fall så inspirerande att det kändes synd att inte göra en utställning med den som utgångspunkt. Meningen säger mycket om berättande.

De deltagande konstnärerna fanns i våra tankar sedan tidigare, men med citatet som inte är ett citat av Slas blev de så självklart sammankopplade. Det ska erkännas att utställningen är mest på intuition. Men intuition kan vara än mer pålitlig när man rör sig i en tankevärld som lätt blir abstrakt.

Utställningen True Stories berör ämnen som sanning, berättande och dualitet.

Johan Wilén har i sitt videoverk The Mystery of Pierce Brosnan utgått från en dröm. Pierce Brosnan har i ett kritiskt läge av sitt liv genomgått en identitetssplittring. Istället för att försonas med sig själv har det uppstått en dubbelgångare som gradvis tar över den ursprungliga Brosnans liv. Den Pierce Brosnan vi ser idag är således, enligt drömmen och berättelsen, inte den äkta.

Rasmus Albertsen arbetar precis som Johan Wilén med hittat fotomaterial. Men Rasmus Albertsen har i Distress Discomfort istället valt att utgå från enbart en scen, nämligen öppningsscenen i filmen Happiness. I originalfilmen sitter en man och en kvinna som håller på att gå ifrån varandra. I Rasmus version har kvinnan klippts bort så enbart en fördubblad version av mannen finns kvar. Kanske är de tvillingar, eller kanske är det två upplagor av en och samma person. I varje fall är det två helt lika karaktärer. Männen har ett tydligt ansträngt förhållande till varandra och det gråts, grälas och skrattas i deras samtal. Samtalet uppvisar något allmängiltigt i människans tankar och förhållningssätt till sig själv, ambivalenta känslor (av hat och kärlek) till sin egen person.

Till skillnad från de övriga konstnärerna gör Magdalena Dziurlikowska till synes självbiografiska filmer där hon själv har huvudrollen. I videon My Secret Life spelar hon till och med två roller. En karaktär i röd klänning där hon utmärker sig som självsäker och målinriktad. En annan karaktär iklädd blå klänning som inte verkar vara varken särskilt nöjd med sin tillvaro eller veta vad hon vill. Om de är systrar eller två sidor av samma person får vi inte veta, men deras vägar korsas gång på gång.

Det är ju självklart rätt romantiskt att säga att det inte går att ljuga, kanske till och med självupptaget. Men med ett psykologiskt perspektiv blir ju alla konstnärliga handlingar väldigt självutlämnande, en grundförutsättning för att verkligen nå fram till någon.

Utställningen True Stories presenterar en syn på berättandet som något dualistiskt och starkt sammankopplat med det undermedvetna. Om varje tolkning av en berättelse är en spegelbild av tolkaren, och därför unik, kan man inte heller göra anspråk på att någon tolkning är den rätta.

En sägen sägs ofta ha en låg sanningshalt men ett stort värde då den reflekterar flydda tiders värderingar och normer. Kanske är det även så med berättelser. Oavsett vad vi säger så förmedlar vi en sanning som speglar aspekter av det mänskliga psyket som delas av många, både på och utöver den individuella nivån.

Eller som Kant sa, historiska berättelser utan analys är tomma, medan historiska analyser utan berättelsen är blinda.

-Henrik Ekesiöö & Elsa Ekesiöö Thambert

Boris & The Jeltsins är ett band som inte skäms för att säga vad de tycker. Inom ramen för utställningen La Commune genomför de en unik akustisk spelning.

Välkommen!

Torsdag 15 december

19.00 Utställning och bar öppnar

21.00 Boris & The Jeltsins

Om Boris & The Jeltsins

Det finns få recensioner av Boris & The Jeltsins som inte jämfört dem med Florence Valentin, Håkan Hellström, Bob Hund eller Ebba Grön. Det är såklart enkelt att göra. Det är spretig indiepop på svenska med ett dunkande punkhjärta i varje taktslag. Frågar man Boris & The Jeltsins själva skulle dem nog hellre namedroppa band som Magazine, XTC, Undertones, Buzzcocks och Pixies.

Man kan också strunta i alla referenser och jämförelser och konstatera att Boris & The Jeltsins är som ett knytnävsslag i magen. De bär en brinnande frustration som hela tiden gränsar, men aldrig tippar över till uppgivenhet. Boris & The Jeltsins gör skarpt samhällskritiska låtar utan att skoja till det. Men med rå energi och flerbottnande texter blir samhällskritiken aldrig ett stelt plakatviftande.

Och hur bra dom är live ska vi inte ens tala om. Så det gör vi inte. Spänn istället magmusklerna och kom hit!

http://botj.se

Mer om utställningen La Commune här.

———————–

Torsdag 8 december finns åter chansen att se Global Talks premiärutställning La Commune. Vi håller kvällsöppet med bar och visar dessutom den experimentella sex timmar långa filmen som fått ge utställningen sitt namn: La Commune av Peter Watkins.

Nästa torsdag laddar vi för modern progg med en exklusiv akustisk spelning av Boris & The Jeltsins. Mer info kommer om det.

Välkomna!
—-

Torsdag 8/12
19.00 Utställning och bar öppnar
20.00-23.30 Filmvisning – La Commune.

—-

Mer om utställningen La Commune här.

—-

Om filmen La Commune

Filmen tar sin utgångspunkt i historien om Pariskommunen, den kortlivade revolutionära stadsstyrelsen i Paris våren 1871. På samma gång som filmen presenterar en del av europeisk socialhistoria, är den ett slag mot samtidens kapitalism, en kritik mot massmedia och ett experiment i filmskapande.

Tillskomsten av filmen kan ses som ett rollspel där de flesta skådespelarna var amatörer och själva fick göra en stor del av den förberedande researchen. Återskapandet av händelseförloppet sker i formen av en dokumentär, eller en nyhetsrapportering, där två tv-team fungerar som ledsagare.

Peter Watkins hanterar historien på ett sätt där reflektionerna interageras med återberättandet och återskapandet filmas tillsammans med idén om vad historia betyder för oss idag. Resultatet blir en film som löser upp gränsen mellan det nuvarande och det förflutna.

——————–

Visions of William Living, by Pia Wergius & Arjen de Leeuw

1 december 2011 – 12 januari 2012

Medverkande konstnärer: Hanna Ljungh, Anna Kleberg, Learning Film Group, Pia Wergius och Arjen de Leeuw.

Torsdag 1 december är det premiär för Global Talks och vernissage för utställningen La Commune. En utställning som tar sin utgångspunkt i förutsättningarna för förändring; visioner och tron på något bättre. Stunder av förändringsvilja är stunder som präglas av en extra intensitet. Vare sig det rör sig om kollektiva eller individuella krafter.  Stunder då människor känner att de deltar i en kraft där de kan påverka och forma. Det handlar inte så mycket om vad man vill, utan att man vill.

Vernissagen åtföljs av ett utställningsprogram några torsdagskvällar framöver. Där ingår bland annat en visning av Peter Watkins experimentella film La Commune, en proggspelning som knyter an till folkfesten som präglade almstriden och relaterade samtal- och föreläsningskvällar.

Utställningen är curerad av Henrik Ekesiöö & Elsa Ekesiöö Thambert

________________

Konstverken i La Commune förhåller sig till historiska eller rent fiktiva händelser, som i videoinstallationen Visions of William Living. Pia Wergius och Arjen de Leeuw inspirerades av Haags eviga byggarbetsplatser och skapade karaktären av William Livingston, en framgångsrik arkitekt som vandrar omkring i en öde skog där han funderar om arkitektur och naturfenomen. Han talar om arkitekturens begränsningar. Förändring. Om potentialen hos instabila territorier. Men en närliggande myrstack ger sin kommentar i tystnad. Deras genetiska briljans besegrar kraften i hans fantasi.

Learning Film Group tar istället sin utgångspunkt i historien. För verket The Grenelle Agreements samarbetade de med skribenten och konstnären David Riff. Tillsammans med en grupp restauranganställda vid ett köpcenter i Moskva undersöks en episod under 1968 då studentdemonstrationer och strejker hade skakat Frankrike och resten av Europa. Upplösningen blev ett avtal mellan regeringen och ledningen av det franska kommunistpartiet och dess anslutna fackföreningar.

• ”Together, we are attempting to re-read and rethink an event that has affected both the course of history and the lives of people who seemingly had nothing to do with it and, perhaps, had never heard of it. We are interested in history both as a subject of art and as its context. The end product of our work is not only a historically themed film, but also a “social installation” that includes our collaborative re-reading of the history with the workers of a “European” shopping center, or workers, artists and activists in Prague as well as a series of screenings, roundtables, and discussion clubs.” (LFG)

En annan konstnär som arbetat med nutiden genom att reflektera över det förflutna är Hanna Ljungh. I sitt pågående arbete Reliving a Moment of Madness rekonstruerar hon Almstriden i Kungsträdgården 1971. I aktion och video uppmärksammas historiens närvaro i samtiden och samtiden i framtiden. Utifrån den civila kampens yttringar rör Hanna Ljungh vid teman som representation och historieskrivning, monument och förändring.

• ”Almstriden var något av ett ’moment of madness’, ett tumultartat ögonblick i historien där kontrollmekanismerna släppte, makten utmanades, kreativiteten blomstrade och festglädjen efteråt var outtömlig. Det var ett ögonblick i historien då allt tycktes möjligt.” (Ulf Stahre, Den Gröna Staden)

Men det kan vara en tunn gräns mellan den starka viljan till förbättring och missriktad galenskap. Som i arkitekten Le Corbusiers visionära samhällsplanering. Denna brytpunkt kan utläsas i Anna Klebergs videoverk Timbre, där arkitektens aldrig förverkligade byggprojekt Alger i Algeriet gestaltas. Videon visar en arkitekturmodell över huset och ackompanjeras av intensiv elektronisk musik som omtolkats utifrån mönstret i fasaden. I konstrast står Cabanon, Le Corbusiers egna lilla sommarhus som uppfördes i början på femtiotalet i naturskön miljö vid den sydfranska kuststaden Roquebrune Cap-Martin. Huset är byggt alldeles intill bostaden för formgivaren och arkitekten Eileen Gray, som Le Corbusier sägs ha haft ett nästan besatt förhållande till.

• ”Med vinglande skrivmaskinsstil är en artikel tryckt på högersidan på första uppslaget. Den avslutas med orden: Sens moral – eller tendensen frilagd: Världen vore sämre om amatörerna höll käften! Puss skrek så högt den kunde. ” (Jonas Lennermo, från Tidskrift.nu 2007)

Utställningens verk inramas av affischerade urklipp från tidskriften Puss. Puss utkom under åren 1968-1974 och skapades av en grupp bildkonstnärer där bland andra Carl Johan de Geer, Lars Hillersberg, Ulf Rahmberg, Lena Svedberg och Leif Katz ingick. Puss var provokativ och hörde inte hemma i något läger och blev karaktäriserad som politisk pornografi med dess satiriska bilder och texter. Tidningens innehåll bestod av utfall mot diverse politiker och opinionsbildare, fördömanden av USA:s krig i Vietnam och av polisens arbetsmetoder. Men många anser också att Puss fick genusdebatten att komma igång i Sverige.

________________

Pia Wergius, f. 1969 i Kristinehamn, bosatt i Amsterdam.

Med video som främsta medium återkommer Pia Wergius ofta i sitt arbete till bilder och företeelser som får den inrutade verkligheten på glid. Hon har själv uttryckt en önskan om att med sina mer eller mindre trovärdiga scenarion starta nya tankar och förhållningssätt hos betraktaren. Sedan 1998 har Pia Wergius deltagit i utställningar och filmvisningar över hela världen. Runt om i Europa, i New York, Florida, Japan, Kanada, Island, Ryssland och Korea.

Arjen de Leeuw, f. 1972 i Amsterdam, bor i Amsterdam.

Arjen de Leeuw är utbildad vid Royal Academy of Arts i Haag. Hans arbete ställs ut och visas både nationellt och internationellt. Nyligen medverkade han i filmvisningar på Centre Pompidou, Paris, Reine Sophia museum, Madrid, the International Film Festival Rotterdam och på 25fps i Zagreb. Vid sidan om sitt konstnärskap skapar Arjen de Leeuw även scenografier och kostymer för teatern.

Hanna Ljungh, f. 1974 i Washington, bor i Stockholm.

Hanna Ljungh arbetar med video, foto och installationer. Sedan sin examen från Konstfack 2003 har hennes verk visats på flera olika filmfestivaler och utställningar både i Sverige och internationellt. Nu senast i separatutställningen Vivisektioner på Nacka konsthall. I Hanna Ljunghs arbete skildras ofta bilden av naturen som något svårgreppbart, som en omedgörlig kraft vi inte kan kommunicera med.

Anna Kleberg, f. 1970 i Stockholm, bor i Stockholm.

1998 tog Anna Kleberg sin examen vid institutionen för fotografi på Konstfack i Stockholm. Hennes verk har visats på flera utställningar runtom i Sverige och utomlands, bl.a på galleri Andrén-Schiptjenko, Falkenbergs museum, i Paris tunnelbana linje 14 i samarbete med Svenska Institutet samt på The Armory Show i New York. I sina fotografier uppvisar Anna Kleberg ett speciellt förhållande till arkitektur, där byggnader behandlas som skulpturer och objekt i avsaknad av människor. 

Learning Film Group, 2008

Learning Film Group initierades av Nikolay Oleynikov, medlem i det ryska konstnärskollektivet Chto Delat?. Gruppen utformades därefter tillsammans med konstnären Yevgeny Fiks och konstnären, historikern och aktivisten Ilya Budraitskis. Genom att föra samman konstnärer, filmskapare, forskare och aktivister och experimentera i anda av sovjetisk avantgardefilm, fångar de tillkomstögonblicken för betydande historiska händelser. Filmerna är inte enbart undervisande för betraktaren, utan resultatet av en läroprocess där alla medverkande i filmproduktionen deltar i researchen.

________________

Design: Jonas Nordin

Torsdag 1 december är det premiär för nyöppnade Global Talks och vernissage för utställningen La Commune.

Läs mer om utställningen här.

Thursday December 1st – grand opening of Global Talks and the exhibition La Commune.

More info…

Global Talks är ett nytt forum för samtidskonst med utställningslokal på Sankt Eriksgatan 70. Utifrån små tematiska grupputställningar med tillhörande kvällsprogram skapar vi nya möten, övergripande samtal och ett inkluderande förhållande till konsten.

Global Talks är ett gemensamt icke-kommersiellt projekt grundat av Elsa Ekesiöö Thambert, Henrik Ekesiöö, Joakim Högström och Christoffer Ströberg. Idag drivs Global Talks av Elsa Ekesiöö Thambert, Henrik Ekesiöö, Christoffer Ströberg, John Huntington, Joakim Forsgren och Viktoria Günes.

Global Talks is a new non-commercial forum for contemporary art with a gallery at S:t Eriksgatan 70 in Stockholm. By focusing on thematic group exhibitions and related evening programs, we want to create an inclusive approach to art.

Global Talks was founded by Elsa Ekesiöö Thambert, Henrik Ekesiöö, Joakim Högström and Christoffer Ströberg. Working with Global Talks today are Elsa Ekesiöö Thambert, Henrik Ekesiöö, Christoffer Ströberg, John Huntington, Joakim Forsgren and Viktoria Günes.

—-

Sankt Eriksgatan 70
113 20 Stockholm

info@globaltalks.se

—-

Öppet på torsdagskvällar i samband med utställning och relaterade program, eller enligt överenskommelse. Håll dig uppdaterad via hemsidan, nyhetsbrev eller ring oss på 070-7865790

Open on Thursday evenings on occasion of exhibition and related evening programs, or by appointment. Please call 070-7865790